söndag 16 januari 2011

16/1 Min största rädsla

Eller ska rubriken vara exakt rätt så ska det stå mina största rädslor. För det är mer än en.
En av dem är att Lista ska bli sjuk så jag måste ta bort henne, det skulle jag inte klara av. Hon är faktiskt min bästa kompis även om kan vara jävligt bitchig ibland! haha :p. Nej men seriöst nu. Jag skulle inte klara av det, hon har en enormt stor plats i mitt liv och i mitt hjärta. Lixom jag kan spendera 5 timmar om dagen i stallet. Det gör jag för hennes skull, eller ja ibland så hittar man ju någon att stå och prata med, men ni förstår? Sedan skulle jag inte kunna köpa en ny häst, det skulle kännas som en omöjlighet. Det är också en anledning till att jag vill ha en avkomma på henne, då blir den kvar även om Lista försvinner.

En annan rädsla är att jag skulle behöva sälja Lista och de nya ägarna förstör henne och att hon blir misshandlad. Min prinsessa! Jag är skittöntig men det finns mer sådant än vad man själv inser! Då skulle jag stjäla tillbaka henne! ;)

Och en annan rädsla den jag tänker blogga mest om är, min hoppfobi! Ja det är extremt vanligt, jag är inget specialfall.
Och allt började såhär... Jag har alltid varit världens tuffaste ryttare och hoppat både de busiga, snälla, rutinerade, orutinerade hästarna. Och jag kunde hoppa hur lågt, högt, långsamt, snabbt som hellst. Jag har hoppat in Lista och jag tyckte det var skitkul tills en vårdag i Maj. Jag hade hoppat bana och det hade gått skitbra. I slutet av mitt hoppass så kom Michelle och ville kolla. Det gick bra även då med. Sedan hoppade jag ett lågt hinder på 30 cm så hon skulle få känna sig duktig, det är viktigt med unghästar/ny inhoppade hästar. Sedan när jag gav Lista långa tyglar och klappade om henne så grävde dom vid sidan av vägen. Skopan som var högt uppe i luften släppte ner i marken så blev Lista livrädd. Då stod det även ett hinder på ca 70 cm vid E. Det märkte varken jag elr Lista förrän 2 m innan. Så jag bara höll i mig och hoppades på det bästa. Lista hoppade av alldeles för tidigt och vi gjorde en kullerbytta. Henne rumpa landade på mitt knä som inte repat sig än. Hennes ben/hovar låg upp mot mitt ansikte. Dock tänkte jag inte på att Lista skulle sparka mig i ansiktet. Men när hon i panik skulle resa sig upp så sparka hon mmig av olycka två gånger på nyckelbenet så det gick av väldigt nära halsen.Jag misstänker att hon kan ha träffat mig i huvudet också eftersom att jag svimmade av för rätt vad det var så skulle Lista försöka resa på mig. Jag låg på mage helt plötsligt då. Så hon börja med att nosa runt i nacken på mig. Sedan mot kinden när jag inte reagerade, eller jag mumlade bara något om att "Lista, lever du?" Sedan så gick hon runt mig till min vänster sida och började puffa på min mage så jag tog tag i i hennes mankam och så drog hon mig upp så jag satte mig på knä. Jag tog tag i ena tygeln. Och hon började dra då jag höll tygeln i högerhanden så jag skrek till och kännde att jag inte kunde lyfta högerarmen eller något. Så började jag skrika på Michelle hon hörde mig inte så jag ringde till henne och hon blev jätteorolig Så hon gick in med Lista och jag satt kvar på ridplan för jag kunde inte gå efter 2 minuter ringer hon till mig och bara "Lista blöder i ögat och på mulen" så jag gick in så ringde vi ambulans.
Så kom vetrinären när jag var på sjukhuset och skrev ut medicin mot Listas öga i övrigt så var Lista helt oskadd. Bara lite skärrad.

Jag har inga problem med att hoppa stockar och diken ute i skogen. Men när jag kommer till ridplan med hinder så låser det sig och jag ser bara den här händelsen i repris.

detta är alltså min största rädsla.
Jag vill bota den men hur?! Lista hoppar ju så äckigt stort att det blir läskigt hur man än gör det. Men bomfobin är borta nu iallafall och det har jag Jeanette att tacka för!


Var äve ute på en mysig skrittur idag! :d



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar