Tjoho! Ny månad och den inleder vi med underbart väder, not!
Okej, det var inte regn men vädret var inte mycket att ropa hej för...
Hade hästarna och red ner till ARK med fröken fräken, hon skötte sig bra på vägen ner och ville t.o.m. gå i form i både skritt och trav, kände dock att jag blev lite hängig i munnen på henne.
Sedan i slutet på blindtarmen innan jag går över Gunnarskogsvägen så vänder hon tillbaka på en femöring och vägrar gå tillbaka i typ 2 minuter och reste sig och höll på. Så jag tog tag i pannluggen och röt till, hon var snäll resten av vägen till ARK kan jag säga. Och hon stod även still när vi skulle över 61:an , kärlek till hästen!! <3
Gick in i ridhuset och började knata omkring hon kändes förvånansvärt fin och mjuk. Fin i munnen var hon oxå. Travade igång och insåg genast vad jag måste jobba på, att trava i högervarvet!
Jobbade på det ett tag och gick sedan över till vänster igen och tog galoppen runt fyrkanten , fick gasa igång direkt så hon inte skulle börja bråka, så red i vad man kallar ett vanligt tempo, arbetsgalopp!
Och satan vad fin hon var! :D Galopperade 2 varv sedan gav jag mig. Hon fick lulla lite sen när hon skulle jobba lite, och då skulle hon prångt bråka, så bråkade vi ett tag. Sen kom Daniel, räddaren i nöden och hjälpte mig. I vänstervarvet så bråkar hon mest. I den slutna halvan på den öppna delen går det bra. Anledningen till att jag inte rider bara där det är öppet är att då kan jag inte forma volten och Lista behöver mer stöd än vad jag orkar rama in henne, i högervarvet så skötte hon sig SUPERFINT!
Då släppte nästan allting hon fuskade lite med att slänga in rumpan, slutsatsen blir att jag är nöjd!
Tur att Daniel kom annars hade jag nog sabbat hela ridpasset.
Men han tipsa mig om att vänta ut henne , för hon vet vart volten är och att släppa efter , inte röra med skänklarna eller något. Men däremot förebygga hela tiden där jag vet att hon brukar bråka. För när jag sätter det minsta lilla krav så blir hon arg. Hon ska även betslas upp till pelham när jag rider ute i skogen , för våran egen säkerhet..Ett tag tills hon lugnat ner sig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar